Vem som helst av de efterlevande kan ordna med begravningen. Det kan vara en nära anhörig, släkting, god vän, sambo, särbo eller någon annan.

Begravningsavgiften, som alla folkbokförda i Sverige betalar, täcker kostnader för kremation, gravsättning, gravplats under 25 år på allmän begravningsplats och vissa transporter. Om den avlidna är medlem i Svenska kyrkan har denna betalat en kyrkoavgift som täcker kostnaderna för begravningsceremoni, präst, organist och kistbärare. Det är vanligtvis kommunen eller landstinget som står för kostnaden av omhändertagandet och förvaring fram till dess att begravningsbyrån hämtar den avlidna för kistläggning och svepning. Men ibland kan transportavgifter tillkomma och det gäller främst transporter från äldreboenden och sjukhem. Resten av begravningskostnaderna betalar dödsboet med de tillgångar som finns kvar efter den avlidna. Det är kostnader för exempelvis kista eller urna, blommor, programkort, dödsannonser och begravningsbyråns arbete. Ibland har den avlidna en livförsäkring eller begravningsförsäkring där det finns pengar avsatta för begravningskostnader. Det kan också finnas hemförsäkring eller andra försäkringar och medlemskap som täcker vissa delar av kostnaderna. Därför kan det vara bra att göra en Försäkringsutredning. Om tillgångarna i dödsboet inte räcker till för alla skulder prioriteras begravningskostnaderna. Skulle det vara så att pengarna ändå inte räcker går det att ansöka om ekonomisk hjälp hos kommunen.

Om den avlidna inte är med i Svenska kyrkan finns det möjlighet att arrangera en borgerlig begravning. En borgerlig begravning följer ingen färdig rutin och kan utformas precis som du själv önskar, eller som den avlidna skulle önskat. Även om den avlidna inte är medlem i Svenska kyrkan kan det finnas önskemål att ordna en begravning enligt Svenska kyrkans ordning. Då kan vi hjälpa till att kontakta kyrkoherden i den församling som den avlidna tillhörde.

Det vanligaste är att lägga ner enklare föremål i kistan såsom fotografier, blommor, brev, smycken, en favoritägodel och liknande. Det finns inga lagar eller regler som bestämmer vad som får följa med i kistan, men det är inte lämpligt att lägga ner explosiva föremål.

Vi har många miljövänliga kistor och urnor. Våra miljökistor och miljöurnor är skonsamma mot miljön och har utvecklats utifrån en helhetssyn som inkluderar utsläpp vid tillverkningen, materialval, kemikalier och långsiktig miljöpåverkan.

Det är de anhöriga som bestämmer vilka som ska bjudas på minnesstunden. Vanligtvis bjuds alla som deltar vid begravningsceremonin, men ibland är minnesstunden endast till för de allra närmsta. Vilka som är inbjudna till minnesstunden brukar skrivas i dödsannonsen eller på den avlidnas minnessida.

Hur lång en begravningsceremoni är varierar och beror på hur begravningen är utformad. Men man brukar räkna med att en begravningsceremoni tar cirka en timme. Utöver det brukar det tillkomma lite tid innan samt efter själva ceremonin för att prata med de anhöriga och övriga gäster.

Det finns inga förbud mot att ha en öppen kista vid begravningsceremonin, men oftast har man stängd kista med hänsyn till begravningsgästerna. Ska kistan vara öppen under ceremonin är det därför viktigt att informera alla gäster i god tid innan begravningen så att den öppna kistan inte förvånar eller chockar dem.

Inom Svenska kyrkan och andra samfund är det vanligt att familj och släkt sitter på en sida i kyrkan eller kapellet, och att vänner samt bekanta sitter på den motsatta sidan. Vilken sida som är "anhörigsidan" varierar mellan olika kyrkor och kapell. På de flesta håll i Sverige är den högra sidan sett bakifrån "anhörigsidan", men säkrast är att kontrollera det med begravningsbyrån eller vaktmästaren. Även om det finns en tradition och sed så måste inte den inte följas. Många gånger, om det är små sällskap, väljer familjen i samråd med begravningsbyrån att alla, både familj, släkt, vänner och bekanta sitter tillsammans på samma sida i kyrkan. Är det många släktingar men få vänner kanske man väljer att anhöriga sitter på båda sidornas främre bänkar med vännerna bakom.

Gäster brukar beställa stående eller liggande blomsterdekorationer, men det är också vanligt att de beställer blommor bundna som en krans, ett hjärta, ett kors eller en bukett. Tillsammans med blommorna kan man ha ett band eller kort med en hälsning till den avlidna och namn på de som lämnat blommorna. Oavsett om man köpt eller bidragit till en dekoration brukar de flesta gäster ha med sig en handbukett, även kallat handblomma. Handbuketten består oftast av ett par enkla blommor eller en ros, som lämnas som ett sista avsked i slutet av ceremonin.

Många vill gärna ge blommor som en sista hälsning till den avlidna, men som gäst på begravning måste man inte ta med sig blommor.

På kransar och övriga blomsterarrangemang till begravning fästs oftast ett kort eller band med en hälsning. Hälsningen på begravningsblommorna riktas till den som gått bort. Det finns inga rätt eller fel för vad man kan skriva, utan det viktiga är att texten känns rätt för avsändaren. Om det inte finns ord som passar går det bra att enbart skriva namnen som blommorna är ifrån.

En handbukett, ibland kallat handblomma, består oftast av ett par enkla blommor eller en ros, som lämnas som ett sista avsked vid defileringen runt kistan eller urnan. Det är vanligt att alla närvarande vid ceremonin har en handbukett med sig, även om man köpt eller bidragit till en blomsterdekoration.